NATO. Ett hemligt militärt nätverk som skulle förbereda Europa för en eventuell invasion från Sovjet startades på 1940-talet. Målet var att kartlägga alla kommunister och förbereda gerillakrig mot sovjetiska trupper. Någon invasion skedde aldrig, men nätverket fortsatte sin subversiva verksamhet vilket inkludera statsterrorism, övervakning, propaganda, lönnmord och andra insatser i Europa.
Text och sammanställning: Torbjörn Sassersson, uppd kl 06:45, 26 nov, ny huvudrubrik | Delar av denna artikel är texter från Daniele Gansers bok som översatts till svenska av Stefan Lindgren | Källa: Karneval förlag mfl
I augusti 1990 avslöjades i Italien existensen av ett hemligt militärt nätverk som var en del av NATO och gick under namnet Gladio (Italien) eller Stay behind. Den svenska motsvarigheten fick namnet Arla gryning, enligt vad som framkommit genom efterforskningar på Alvar Lindencronas arbete. Lindencrona hade i största hemlighet en ledande roll i beredskapsplaneringen av en svensk motståndsrörelse i händelse av ockupation av Sovjet under det första kalla kriget, enligt Wikipedia.
Inga-Britt Ahlenius skrev så sent som i januari 2013 i en debattartikel i DN att det är angeläget att regeringen tar initiativ till en utredning för att kartlägga Stay behind-nätverkets omfattning, struktur och finansiering. Någon sådan utredning genomfördes aldrig eller fick ingen offentlig publicitet, vad NewsVoice vet.
”I Europaparlamentet reagerade man kraftfullt på upptäckten av Stay behind-rörelserna, vilka hade verkat utanför all demokratisk kontroll, och krävde i en resolution i november 1990 fullständig utredning av dessa hemliga organisationer och deras eventuella utbrytargrupper. Sådana utredningar kom till stånd bland annat i Schweiz, Belgien och Tyskland.” – Inga-Britt Ahlenius, 2013
Stay behind avslöjades 1990
Nätverket existerar i 16 NATO-länder och fyra neutrala länder, däribland Sverige. Det grundades på 40-talet av de amerikanska och brittiska underrättelsetjänsterna i syfte att motverka en då hotande sovjetisk invasion. Eftersom det inte skedde någon invasion fick nätverket med tiden nya arbetsuppgifter som att bekämpa kommunistpartier och vänsterrörelser i förebyggande syfte.
Den schweiziske historikern Daniele Ganser skrev boken ”Natos hemliga arméer – Operation Gladio och terrorismen i Västeuropa” som räknas som det internationella standardverket på Stay behind-rörelsen. Nu i dagarna har förlaget Karnval givit ut en första svensk utgåva vilken har ett kapitel om Stay behinds historia i Sverige. Avsnittet har tagit fram i samarbete med den svenske historikern Mats Deland. Han tar upp uppgifterna om nätverkets koppling till mordet på Olof Palme.
Genom åren har Stay behind-rörelsen utretts i bland annat Italien. Medier har från och till tagit upp ämnet i spridda reportage.
”Den bäst bevarade och mest skadliga politiskt-militära hemligheten efter andra världskriget.” The Observer, 1990
”Historien är som hämtad direkt från en politisk thriller.” The Times, 1990
Grymma metoder
Metoderna som Stay behind eller Gladio använde bestod av allt från propagandaspridning, övervakning och registrering till våldsamt krossande av oppositionsgrupper, tortyr, statskupper och terrordåd.
”Dessa massakrer, dessa bomber, dessa militära aktioner hade organiserats, främjats eller stötts av män inifrån italienska statliga institutioner och av män kopplade till Förenta staternas underrättelsestrukturer.” Ur den italienska parlamentariska kommissionens rapport om Gladio år 2000
Gladios soldater fick sin utbildning på avlägsna öar i Medelhavet, i otillgängliga bergsområden i Ardennerna eller vid de brittiska och amerikanska specialstyrkornas träningscentra i England och USA. De försågs med vapen, sprängämnen och högteknologisk utrustning som gömdes i hemliga förråd runtom i Europa, skriver Stefan Lindgren [i sin översättning].
”Det framkom utan skuggan av tvivel att delar av CIA under den andra halvan av 1960-talet startade en massiv operation för att med alla medel motverka spridning av grupper och rörelser till vänster på europeisk nivå”.
Det förklarade den italienska senatens officiella utredning om Gladio och de massakrer som ägt rum när den 1995 presenterade sin digra, 370-sidiga rapport.
”Den bild som till sist framträder från analysen är en av ett land som i mer än 40 år har upplevt en svår krissituation. Uppenbarligen har de spänningar som har präglat dessa 40 år, och som varit föremålet för analysen, också sociala och därför inre orsaker. Sådana spänningar skulle emellertid aldrig ha bestått så länge, och skulle inte ha antagit så tragiska dimensioner, och vägen till sanningen skulle inte så ofta ha blockerats, om inte den inre politiska situationen varit så beroende och övervakad av det internationella ramverk som Italien ingick i.”
På grund av brutaliteten i den första italienska republikens historia – enligt officiella siffror skördades 491 dödsoffer och 1181 skadade och lemlästade i terrorn åren 1969 till 1987 – var dessa formuleringar i kommissionsrapporten alltför svaga för vänsterns representanter, skriver Stefan Lindgren [i sin översättning].
Under ledning av senator Pellegrini fortsatte de därför att undersöka frågan, höra vittnen och utvärdera dokument. I juni 2000 lämnade de sin slutrapport på 326 sidor och drog slutsatsen att:
”…dessa massakrer, bomber och militära aktioner hade organiserats eller främjats eller stötts av personer inom italienska statliga institutioner och, som har upptäckts mer nyligen, av personer kopplade till strukturer i USA:s underrättelsetjänst.”
För att underbygga denna långtgående slutsats tog man med en rad vittnesmål av utvalda ”gladiatorer” i Gladiorapporten år 2000. Den hemlige krigaren Giuseppe Tarullo … hade vittnat för senatorerna att Gladio förutom invasionsförberedelser hade uppgiften att kontrollera de italienska kommunisterna:
”Inom kretsen talade vi också om Gladios interna uppgift. Det sades att strukturen och dess utländska förgreningar också skulle ha aktiverats för att med stöd av specialstyrkorna slå ned en inhemsk omstörtning. Med inhemsk omstörtning förstod vi en förändring i landets styre som inte respekterade de styrande makthavarnas vilja.”
”Gladiatorn” Giuseppe Andreotti formulerade det på följande sätt för senatorerna:
”Gladiostrukturen var svaret på en inre logik i den mening som jag redan har sagt, att den måste reagera på maktövertaganden i Italien av regimer som befolkningen hatade … alltså höger- och vänsterdiktaturer.”
”Gladiatorn” och generalen Manlio Capriata … vittnade för senatorerna:
”Jag bekräftar att V-sektionen, det vill säga S/B[Stay-behind]-organisationen och därmed CAG [Gladiocentret på Sardinien] hade en antisubversiv funktion för det fall att vänsterkrafterna skulle komma till makten.”
Vid det här laget var bevisen tillräckliga för kommissionsledamoten senator Valter Biellis slutsats:
”Jag är övertygad om att ett ingripande av amerikanerna i Italien nu är ett historiskt bevisat faktum.”
Clinton-administrationen i Washington var generad och vägrade sommaren 2000 att kommentera saken fast en anonym källa på USA:s ambassad i Rom förklarade:
”Detta är anklagelser som har kommit upp under de senaste 20 åren och det ligger absolut ingenting i dem.”
Senator Bielli stod fast och klargjorde:
”De blandade sig i för att förhindra att kommunistpartiet fick makten på demokratisk väg. Det kommunistiska hotet föreligger inte längre och det vore lämpligt om amerikanerna själva hjälpte oss att klargöra vad som hände i det förflutna.”
Medan Sovjetunionen öppnade sina arkiv förblev USA förteget, skriver Stefan Lindgren [i sin översättning].
”Under det kalla kriget var öst kommunistdominerat, men på sätt och vis hade väst i sin tur blivit en amerikansk koloni”, beklagade sig Bielli.
NewsVoice kommentar
Frågan om Stay behind fortfarande existerar är oklar, men alla hemliga operationer av denna typ är kända för att byta namn och skepnad så länge som det finns kvar en anledning att ha dem kvar. De kan läggas ner, men kan lika snabbt återuppstå. Det vi säkert vet idag är att massmedia, försvarsmakter och alianser mer än någonsin pekar ut Ryssland som ett överhängande hot mot hela Eruopa.
Tips: Läs fler artiklar om Stay behind i NewsVoice
Text och sammanställning: Torbjörn Sassersson, NewsVoice